Motpoler

Idag har jag haft avslutning på mitt gamla jobb. På måndag börjar jag ett nytt spännande jobb på samma arbetsplats, men på en helt annan avdelning och raka motsatsen till den avdelning jag haft sedan tills idag.

Från galet crazy och oförutsebart PR-brus till strukturerade kontraktsregler och paragrafer.Mer eget ansvar och helt ny värld. Massor att lära mig och återigen lär jag få arbeta med ytterligare ett toppen team - jag har alltid haft ruskig tur och jobbat med trevliga människor!

Det var totalt crazy in i sista minuten innan jag skulle bjuda kollegorna på tårta och bubbel. Men allt löste sig, det brukar lösa sig. Nu känner jag mig mest rörd över att kollegorna samlat ihop 110 euro till Italiens största och mest erkända djurskyddsförening (istället för någon grej) samt att jag fick en fin bukett med blommor och ett kort från kollegorna med hälsningar som rörde mig ända in i benmärgen.

Det har varit tyst här på bloggen och jag vill passa på att tacka för alla gulliga kommentarer och stöttning efter kompisens bortgång.  Dagen efter begravningen var jag hemma och sov.

Tystnaden har till stor del berott på att jag haft fullt upp på jobbet med att lära min efterträdare arbetsuppgifterna och jag har varit helt tom i skallen när jag kommit hem. Helgerna har mest gått åt till att samla energi.

Ikväll har vi, sedan flera timmar tillbaka, inget vatten i kranarna. Givetvis händer detta idag när jag kommit hem med den fina buketten blommor. Som tur är har jag mineralvatten för dessa situationer (dvs vattenbrist; inte blomsterbuketter) så de fick vatten ändå.

Vi har även fått en AWARD av Klosterkatterna som vi gärna skickar vidare till alla bloggare som läser min, stundtals, torftiga blogg. Stort tack till Klosterkatterna för utmärkelsen!

Prisad

 

Jag har fått ett bloggpris!

Helt oväntat har jag fått ett blogg pris som jag fått av Det förskräckliga Familjelivets härligheter  en blogg som jag följt under några år. Vi känner inte varandra, men denna svenska som bor i Spanien har världens sötaste ungar och det är roligt att följa familjen i vardagen. Det verkar vara en mysig familj och jag tror att jag började följa bloggen när jag själv var en svenska i Spanien.

Inspirerad av senaste Guldbagge galan, men utan att prega in mig i något retro-fodral som är alldeles för litet, och framhäver mina gäddhäng, bilringar eller...  alldeles för mycket av vad som helst, och utan att bryta ut i ett alldeles för långt tacktal som får folk att fundera på att ringa sin terapeut,  eller om de verkligen stängde av spisplattan innan de gick hemifrån och innan folks bortglömda krämpor såsom ömmande svanskotor, spontan utbrott av mjäll, acne gör sig påminda, så ... vill jag bara säga TACK!!!

När man mottager priset så ska man nominera fem stycken bloggar, som har färre än 200 följare. Dessutom ska man meddela dem via en kommentar att de har fått pris.

So here goes... (oj detta var svårt...), ähuuum, var det verkligen bara FEM som man fick nominera?

Okay... so the winners are:

Livet på Citronodlingen  Helena och Pepe på Sicilien.  Helena är en väldigt duktig fotograf, driver en internet butik med Sicilianska produkter. I några år nu så har jag följt deras pendlande mellan himmel och helvete; lä och styv kuling i deras längtan efter barn.

Livet efter 70  Ingrid på Gotland, som skriver om sin vardag på Gotland. En plats jag aldrig besökt. Det blir lite av varje, vardag, lite fest, lite kultur och så gör hon kluriga frågor i sin adventskalender.

Sixten the cat en blog om en katt som bor med sina människor. Bloggen är skriven som små berättelser ur Sixtens perspektiv på vardagen med sina människor i en lägenhet någonstans. Gillar sättet den är skriven på,  stillsamt liksom.

Krokofanten i Frankrike  En svensk tjej i Paris, som låter oss följa henne i sin vardag, i stort som smått. Som så många andra bloggare man följer; en människa jag skulle vilja träffa i verkligheten

Bara en kvar (egentligen vill jag ge priset till alla på min lista)....

Pettas blog  Karin med make driver bageri/kafé på Åland och bjuder på fantastiska bilder som får det att rycka vilt i min "borde nog flytta norröver"-nerv.