Konsten att få tyst på telefonförsäljare

Tänkte inte på det...

Runt halv sju ikväll drog jag iväg och skulle bara handla lite grejer inför morgondagens besök, som jag räknar med bor här i en vecka. Som svenska och efter att ha bott i Nederländerna i 17 år så har jag fortfarande inte vant mig vid att man överhuvudtaget kan handla en lördagskväll.

Vad jag inte tänkte på var att även en lördag kväll så går spanjorer man ur huse för att strosa runt och shoppa. Inte nog med det, de gör det frivilligt!!! Märks det att jag inte gillar shopping, i synnerhet inte om det ska vara för att det ska shoppas utan anledning?

Så det går inte att snabbt sticka inom för att 'pick up a few things". Det börjar vid entrén till parkeringen, senare i mataffären så måste man kryssa mellan matvagnar, bemannade och obemannade,medan man helst undviker att köra på små barn som rusar omkring, samt deras far- eller mor-föräldrar som gärna står strategiskt parkerade (av sina barn eller barnbarn) vid de mest ostrategiska punkter. Osv, osv...

Ikväll vet jag inte om det var att jag var trött (fortfarande lite småförkyld) men det kändes som om det drällde av en massa 8-12 åringar som gapade istället för att prata normalt. Just som jag tänkte att det var konstigt att föräldrarna inte sa till barnen, så hörde jag ett ilsket "Callate!" (Håll tyst!). Det var en mamma som i rask takt gick med en tvååring släpandes i handen. Det lilla barnet hade svårt att hänga med i tempot, utan småsprang och jag förstår inte varför det var tvunget att skrika på den lilla flickan, som inte verkade ha gjort något. Kanske hade hon gnytt lite för att hon inte hängde med i tempot - jag vet inte. Det jag såg var att hon inte var jätteduktig på att gå och max 2-2,5 år gammal. Ibland förstår jag inte spansk barnuppforstran, men så har jag ju inte själv barn. Men det kändes fel att man skriker åt ett så litet barn, som gör sitt bästa för att hänga med sin ursinniga mor, emedan glin går runt och gapar.

Livsmedels-shopping avslutades med att alla varor stuvades in i plastkassar, men bara till hälften. Så jag packar om och använder utrymmet i kassarna till max (de gånger jag inte har med mig större kassar hemifrån). Kassörskans blick bryr jag mig inte om.

Hann inte mer än in med alla kassar förrän telefonen ringde (21 på kvällen):
- Får jag tala med F.J.G.H. (heeela namnet på min hyresvärd, uttalat lååångsamt och TYDLIGT)?
- Nej svarade jag.
- Får jag fråga vem jag pratar med, frågade person i luren och tillade: Det är från Orange.
- Han bor inte här. God kväll! Svarade jag och la på...

Jag gillar inte att jag är så oförskämd mot telefonförsäljare, men dels är det så många av dem och nu var det dessutom lördag kväll!

Pepe? Här bor ingen Pepe!

Nyss ringde det på telefonen, jag slängde mig på den eftersom jag tänkte att det måste vara någon omtänksam kollega eller kompis som ringer och hör om jag lever (på min förra arbetsplats så hade jag i alla fall tre kompisar som brukade ringa runt lunch, de få gånger jag var hemma och sjuk).

Nu är det ju dessutom första gången jag är hemma och sjuk så... Men nej...

Konservationen som följde (fast på spanska):

- Hej, jag heter N.N., får jag prata med någon i hushållet som är över 18 år?
- Eeh, om vaddå? svarar jag undrande med täppt näsa och dov röst.
- Pepe.
- Vaddå Pepe? Nej, här bor ingen Pepe!
- Nej, om PP: Partido Popular!
- Jahaaa, ledsen men jag har inte rösträtt och ingen annan heller i hushållet så tyvärr.

Partido Popular tror jag motsvarar svenska moderat partiet. Fast jag kan ha fel.
Det är riksdagsval i Spanien i Mars - tänkte inte på det...

Uppdatering: Monica i Katalonien har förklarat att PP partiet är mer "höger" än våra svenska moderutter. Tack för upplysningen! :-)

Ring ring....

Aaargh! Telefonen ringer! Jag slänger mig på telefonen i en förhoppning att det är någon jag känner som vill prata med mig, eller kanske t om Securitas som ringer för att bekräfta att de kommer imorgon som jag bett dem om eftersom jag är ledig och ska få varmvattenberedaren servad samt att jag ska få en ny laddning med gasflaskor av min vardagshjälte! Eller kanske t om engelsmannen som ska lämna en offert på att få satellit och SVT Europa installerat. Men nej...Det var en telefonförsäljare eller marknadsundersökare från någon radiokanal. Blir så less på dessa trista samtal! De ger sig ju aldrig! Har provat allt från att lägga på till att vara korthuggen, korthugget vänlig och lägga på, till att köra utmattningsmetoden och vara översvallande vänlig och babbla på om allt möjligt och omöjligt (verbal diarrée total). I-N-G-E-N-T-I-N-G hjälper? Undra om jag ska prova visselpipa nästa gång? Eller prata svenska med dem? Eller sjunga någon Björk sång (om jag bara kunde någon...). Visselpipa är ju lite taskigt, det finns ju knappast någon som väljer att vara telefonförsäljare som karriär. Svensk monolog kanske är bättre... Så där som äldre spanjorer tenderar att tala till mig fastän jag förstår 99.9% av spanskan och talar hyfsat. Dvs HÖGT, TYDLIGT OCH JÄTTEFORT!

Down size:a...

Ha! 1-0 till mig mot alla telefonförsäljare! Oftast är det bara telefonförsäljare som ringer hem till mig om kvällarna. Ibörjan var jag trevlig men nu har jag blivit smått expert på att snoppa av dem. Utom just ikväll, det var en representant för min bils försäkringsbolag som ringde. Hon ville bara ställa EN fråga och jag skulle få en present för att jag svarade.

- NÄ-HÄPP sa jag vänligt men bestämt! Ingen present.
- Jo men om ni..
- Näää, lova att ni inte skickar något...
- Okey. Så ställde hon den enkla frågan (om jag hade andra försäkringar hos andra bolag) och jag (som blir illbattig av sömnbrist) tog GOOOD tid på mig att ge ett lååångt och komplicerat svar och blanda in massor med utsvävande detaljer och vara preeeeciiiiis hur vänlig som helst... Lät mig inte heller avbrytas! Nöjd, kunde jag höra hur hon blev mer och mer småstressad...

Så när jag slutat så ville hon avsluta med att bekräfta adressen igen. Oh neej, sa jag - här bekräftas ingen adress om NI inte LOVAR att inte skicka någon present.
Ja men... Nej! Då bekräftar jag ingen adress sa jag. Så till slut fick hon ge med sig (vill absolut inte ha en massa extra tjafs om jag ska flytta) och vet du vad - jag tror aldrig att hon ringer mig igen..