Sega Januari 2013

Äntligen fredag! Sicken vecka... Utan att gå in på detaljer kan jag säga att det är skönt att det är helg igen.
Kom tillbaka till Italien i söndagsnatt. Direkt in och jobbade på måndagen. Kan säga att jag nog får börja lägga om mina vanor och ha en dag emellan att jag kommer tillbaka och när jag börjar jobba igen!

Å dessa ständiga avsked som sliter på en. Jag säger det varje gång jag varit hemma. Det tar en liten bit av hjärtat med sig varje gång, precis som hjärtat läker när man ses igen!

Hade helt glömt hur stort det stora mörkret är i Sverige under vintermånaderna! Såg solen tre gånger under tiden jag var hemma och det var inte ens tre hela dagar. Härnere i Italien så är det vårkänsla! Fast idag var det riktigt kallt bara sju plusgrader (jooo, jag veeet). 

Julfirandet gick stilla till och jag reste runt bland familj och vänner. Lite tid i stugan hann jag också få, lagom för att se hur den nyanlagda vägen var nästan klar. När jag skulle betala räkningen från mitt italienska konto så insåg jag att jag inte fått med 80 kronor i totala priset, varpå jag fick stoppa överföringen. Detta var i början av veckan men jag har ännu inte fått dem tillbaka. Tycker att det är ett äffla sätt att tjuvhålla på pengarna. Ursäkten jag fått är att det måste kontrolleras att pengarna fanns på kontot innan och godkännas... Helt himla vansinnigt!

Som vanligt i januari är det massor som ska fixas både privat och på jobbet. Bilen ska besiktigas, för första gången i Italien, vägskatten, försäkringar och mycket annat ska betalas. Å som sagt stugans nya uppfart ska betalas den med.

En som definitivt är glad för att vara hemma är Nisse. Han låg och sov när jag packade väskan i Sverige, men jag såg att han smygkollade när jag gick förbi honom. Så tog jag ut resväskan från rummet bredvid och gick förbi rummet där han låg. Vips var han försvunnen! Jag lämpade ut väskan i bilen och gick in igen för att hämta honom.

När jag ropade på honom svarade han och jag fann honom under en stor vävstol. Där låg han som en protesterande passiv trädkramare när jag släpade fram honom. Inga protester men inte heller att han kom fram frivilligt. Bara passiv och tung gjorde han sig. Sedan darrade han när jag satte honom i famnen, så jag pratade en lång stund med honom så att han lugnade sig. Sedan gav jag honom den förhatliga lugnande tabletten och så begav vi oss till flygplatsen. Han är allt bra snäll den lille katten och jag känner mig som en buse som släpar honom runt halva Europa varje gång, men jag har inte så mycket att välja på. Möjligen ska jag testa att bara ge honom halv tablett nästa gång. Nisses semester har mest bestått av att sova i olika sängar; under och på påslakan och fleecefiltar; sova i en fåtölj och framför öppna spisen samt busa med mammas katt: äta, dricka samt spana fåglar i köksfönstret. När vi kom hem till Italien igen så jamade han och när jag öppnade dörren så spann han så det nästan tjongade.

Så ska jag fortsatt lura på hur jag ska göra med bloggen. Detta tjafs med begränsat med foton har jag inte lust med. Kan gott hända att jag startar en ny blog, något som jag funderade på att göra inför flytten hit. Oavsett lovar jag att hålla eventuella läsare informerade.

Den här tiden på året...

Den här tiden på året är det mycket som ska fixas, både privat och på jobbet. Till helgen ska jag julpynta lite här hemma. Under många år lät jag bli, men så tänkte jag att om jag nu har julpyntet så kan jag lika gärna använda det som att det ska stå här och ta upp plats. Förra året rensade jag dessutom ut ordentligt bland julpyntet.

Känner att det blir lagom att komma hem nu och tanka en dos av Sverige, i år, ta-i-trä, är jag inte exakt lika sliten som tidigare år. I alla fall inte som det känns just nu. I helgen ska jag även packa ner i resväskan lite ting och tang som ska med och förbereda min handväska som jag ska ha med mig med Nisses kattlåda (ihopfällbara), kattsand, lite kattmat, våra pass (och dubbelkolla så att allt är ok i passen). Ska beställa tid för hälsokontroll hos veterinären också. Det är alltid lite pyssel. Vi åker i vanlig ordning med det stora tyska flygbolaget. Samtidigt som jag vet att jag har läget under kontroll så infinner sig alltid känsla av att "tänk om något strular med flyget så att vi inte kommer iväg" är den vanligaste nojan. Å så börjar jag läsa på om vinterdäck (har nyinköpta däck på bilen efter vinterns snökaos för lite snö), trafikregler i Tyskland och Österrike etc... Samtidigt så tänker jag - men vänta lite; Nu är du inte klok, köra till Sverige för att vara hemma i fjorton dagar. Nån måtta får det vara och det stämmer ju!

Vill passa på och tacka för uppmuntran och tips både vad gäller nytt jobb och bildstopp!

På begäran: Nisse och hans kompis Misan

Nisse efter kl 21:00 om kvällarna. 

Misan är ett nattdjur, med eller utan kattmynta

På begäran av Klosterkatterna, eller åtminstone Abbemissan Imma, så kommer här bilder på Nisse och mammas katt Misan.

Misan, så väl som Nisse, är hittekatt, men är verkligen två helt olika personligheter. Nisse fann jag ju någon månad gammal utanför kontorsfönstret. Misan var nog över året när hon kom till min mamma via ett katthem. Nisse älskar att gosa och söker gos. Misan är mer försiktig, och ska helst gosa på hennes villkor. Nisse har alltid älskat värme och komfort. Misan sover lika gärna på golvet under sängen eller på något annat hårt underlag. Båda är duktiga på att resa med bil och båda är reserverade för främlingar och tyr sig till några stycken som de litar på.

Misan ÄLSKAR kattmynta. Jag köpte två plantor på Tirups örtagård i somras och hon fullständigt överföll plantorna! Tuggade på dem, gned sig och var all over. Nisse var iofs intresserad men lite mer dämpat.

Misan försvarar sitt revir (även om hon är nyanländ, som i stugan). Nisse försvarar också sitt revir men  blev hem-jagad av grannes18-åriga katthona, medan Misan inte flyttar sig en millimeter utan sitter och vrålar på tryggt avstånd. Kanske beror det på att Nisse har problem med sina bakben (jodå vi har situationen under kontroll), å när kattan tänkte sig in i stugan då satte faktiskt Nisse P. Upp på terrassen okay, men aldrig in i huset!

Fick tömma fönstret för att Misan skulle ha bästa platsen i stugan

I somras kom Misan hem med en levande mus. Nisse har mig veterligen ALDRIG jagat någon mus. Däremot jagar han fjärilar, små malar, insekter och studerar geckon med stort intresse. Sommarens favorit blev en fågelfjäder som en fågel tappat utanför stugan. Den bar han runt med och den fick följa med till Italien, där han leker med den än idag.

Båda är lika specifika med vilken mat de äter, fast Nisse är mer bortskämd.  Misan är ganska lätt, cirka fyra kg och Nisse ser inte ut att vara tung men väger nog sju kg.

Misan älskar verkligen kattmynta

Nisse äter gärna något snacks, medan det är sällan Misan accepterar att bjudas på något godis.

Att klippa klorna på Nisse är ganska lätt, det händer t om att han ligger avslappnat på rygg och låter mig klippa klorna. Misan får jag hålla i ett mjukt men stadigt grepp och så tar jag några klor i taget. Men hon låter mig hållas, om än en kort stund.

Nisse går och lägger sig ganska prick klockan tjugoett varje kväll, då sover han gott vid sängens fotända, på sin älskade fleece och allra helst med ett mjukt täcke under. Fryser han, så lägger han sig under täcket. Då kommer Misan fram och lägger sig under soffbordet, eller det senaste, hoppar upp i soffan och kelar lite. Sedan vill hon gärna ut en runda sent på kvällen, men det får hon inte. Däremot är hon en pigg brud som piper redan klockan fem på morgonen. Hon låter som en rökdetektor där batterierna håller på att ta slut. Pip.... Pip...  Hon piper i alla fall ut (!!!) och sedan är det inte säkert att man ser henne på flera timmar. Nisse går ute en sväng på morgonen, men brukar komma in runt tretton-tiden och sedan sova middag fram till kvällsmålet runt 18-tiden. Efter det kan det bli en lite kvällsrunda innan han kommer in igen.

Sommarens stora fångst:  En fågelfjäder!

Misan  fångar möss. Denna undslapp med livet i behåll.

Nisse har ALLTID älskat komfort och värme

Misan sitter still för en gångs skull

Nisse med sin älskade  fågelfjäder

Nisse på färjan

Tänkte dela med mig av, kanske inte så roliga bilder, vår resa mellan Rostock och Trelleborg i juli. Vi körde bil i cirka 19 timmar (började kl 3 på morgonen från Italien och kom fram till färjan med 20 minuter tillgodo.

Detta är något vi inte tänker göra om, dvs kommer att övernatta i Österrike/Tyskland någonstans. Men håll till godo, så här såg det ut när vi "bäddat" på golvet åt mig. Mitt ressällskap ville ha underslafen av olika anledningar och eftersom Nisse vill sova vid fötterna så testade vi denna variant. Satte även för glipan under hyttdörren, för att blockera ljuset och få Nisse att slappna av.  Trots Ferromoner, så gav jag Nisse en halv lugnande tablett och natten igenom sov vi lugnt. Mycket nöjda med att vi hunnit med färjan.

Vi är tillbaka!

Efter en hård dags bilkörning, bla genom Fernpasset i Österrike (tack vare GPS:en) så kom vi hem strax efter midnatt igår. Nisse bräkte den sista timmen i bilen och tyckte att det räcker nu.

Idag har jag och Nisse ledigt. Jag vaknade kl 0730 hrs idag och drog raskt igång med att hämta upp resten av bagaget. Så nu ligger bara tre påsar Ocean-tvättmedelspåsar och en liten matta, en fleece jacka och en vandringskänga som rymt, kvar i bilen. Jag räknar med att ta detta i eftermiddag.

Har haft en otroligt skön semester och INTE flängt runt, därför blev det inga besök norr över (med Norr menas norr om Halmstad). Lite bilder och berättelser ska jag nog kunna bjuda på senare i veckan, men just nu är jag bara nöjd över att ha packat upp hälften av bagaget. Senare ska jag duscha igen (innan jag åkte till Sverige tyckte jag att 34 grader var svalt... Pyttsan - gör-hett är det, i synnerhet med 85 procentig luftfuktighet).

Närmast ska jag nog sova en liten stund. Nisse har redan lagt beslag på sovrummet /svalaste rummet) och sover i sin lilla korg på golvet närmast fönstret där det fläktar till ibland.

Imorgon blir det jobb och handover av nya jobbet! Spännande och lite pirrigt!!! Men ÅH SÅ KUL!

Nytt sedan sist?

Det blev inget inlägg igår pga av att jag  drabbades av någon himla magåkomma som drog undan mattan för mig och även påverkat mig idag, men nu verkar det vara ok igen, bara trött. Men, men det blir en dag imorgon också.


Så här kommer en tillbaka blick på julen...

En av mina italienska grannar hade dekorerat dörrkarmarna.

Här med ljus, som "rör" sig. Mitt intryck  är att italienarna älskar fladdrande juleljus.

Så här ser en italiensk gran ut.

Italiensk krubba.

Mammas katt Misan som leker med Nisses gamla avlagda leksaker.

Som brukligt när vi är i Sverige, så tar Nisse alla chanser till att gå "under cover" - oavsett om det är högsommar eller mid-vinter...

Som sagt, en obäddad säng är rena himmelriket!

Lax och spenat lasagne som vi lagade till, den blev jättegod

Detta receptet ur en gammal Allers, ett toppen recept och blir jättegott

Varför visa framfötterna?

Även utan påslakan så går det utmärkt att gömma sig, förlåt, sova...

Så här fina tulpaner fick jag av en kompis som varit i Holland

När Nisse inte sover, så städar han...

Tillbaka i Italien, så chillar han framför det varma elementet

Å ibland så leker han så att trasmattorna ryker...

Bara en dag till...

Bara ytterligare en dag till, sa jag igår när jag höll på att fixa med resväskan hemma hos min mamma. Bara ytterligare en dag till att vara i Sverige. Fast då blir ju imorgon idag, dvs dagen innan avresa, resonerade jag och min mamma tittade lite fundersamt på mig. Så det var ju bäst att bita huvudet av skam eller åtminstone i det sura äpplet. Eller nåt...

Så här är vi. Hemma igen. Efter ytterligare en bra resa, med superbt trevlig personal på både SAS, Hertz, och Luft-Hansa. Den där frågan om var hemma är tänker jag inte ens gå in på för det är där jag är just nu. Men jag känner att hemma gärna fick ligga en flygresan (och inte två) eller kanske 12 timmars bilkörning från Sverige. Orsakerna är många; kanske jag börjar bli gammal och bekväm? Men mest är det nog så att jag känner att jag inte riktigt räcker till när jag väl är hemma och att familjemedlemmar blir äldre på gott och ont och att jag missar mycket av tiden ihop med dem. Men jag har ju gjort mitt val att flytta utomlands, så jag får acceptera (eller förändra).  En amerikansk kompis till mig har gjort radikala förändringar i sitt liv och jag fick tipset att fylla i följande mening: Om jag inte var rädd för.... så skulle jag... Det skulle hjälpa en att se klarare på vad man vill och vad det är som stoppar en. Jag vet vad jag vill och vad som ska till och eller stoppar mig.

En sak är säker. Jag ska aldrig mer flyga med min super-stora, super-lätta Samsonite resväska igen. Utan köpa en mellan storlek. För på resan upp var den plötsligt 27 kg och på hemvägen 28 kg - UTAN, och jag bedyrar, UTAN att jag pregat ner massor med grejer med flit. Det var mest plock. Å då kan jag bara tacka min lyckliga stjärna att viktgränsen för incheckat bagage på reguljärflyg i Europa är 23 kg numera, istället för 20 kg (fast ska du ut och resa så rekommenderar jag att du dubbelkollar med just ditt flygbolag).

Nisse har i vanlig ordning varit en stjärna. Jag fick ju recept på Killitam av vår  italienska veterinär som jag inte vågat använda utan använde de tabletter jag fått av vår spanske veterinär. Det är något i namnet som gör mig suspekt av det italienska preparatet och jag måste google:a lite om vad det egentligen är och vad det innehåller. Misstänksam? Jag?!  Fast ärligt talat var det väääldigt nära att Nisse fick vara kvar i Sverige för så fort jag bar ut resväskan till bilen så kutade han under soffan och bara vägrade komma fram. Det gick på ett kick, från att ha varit framme och tiggt mat så var det som att han insåg vad som höll på att hända.

För övrigt gick det utmärkt att ta med kattsand i en liten påse i handbagaget och det har räddat vår resa. Det enda som jag lägger till "lessons learnt" är att redan innan resa lägga plastpåsen (utan sand) i den ihopfällbara lådan. Det spar tid och pill. Nej mina vänner nu börjar det likna skitsnack så jag slutar här.

Önskar er alla ett riktigt bra 2012!!!

Gott slut!

Ring out, wild bells, to the wild sky,

The flying cloud, the frosty light;

The year is dying in the night;

Ring out, wild bells, and let him die.

Ring out the old, ring in the new,

Ring, happy bells, across the snow:

The year is going, let him go;

Ring out the false, ring in the true.

Ring out the grief that saps the mind,

For those that here we see no more,

Ring out the feud of rich and poor,

Ring in redress to all mankind.

Ring out a slowly dying cause,

And ancient forms of party strife;

Ring in the nobler modes of life,

With sweeter manners, purer laws.

Ring out the want, the care, the sin,

The faithless coldness of the times;

Ring out, ring out thy mournful rhymes,

But ring the fuller minstrel in.

Ring out false pride in place and blood,

The civic slander and the spite;

Ring in the love of truth and right,

Ring in the common love of good.

Ring out old shapes of foul disease,

Ring out the narrowing lust of gold;

Ring out the thousand wars of old,

Ring in the thousand years of peace.

Ring in the valiant man and free,

The larger heart the kindlier hand;

Ring out the darkness of the land,

Ring in the Christ that is to be.

 

Copyright Lord Tennyson

 

Imorgon åker jag till stugan och tystnaden, får se om jag bryr mig om att försöka koppla upp mig på internet. Tveksamt.  Vill se om min lilla stuga, fylla den med lite doft av katter (så att ev möss håller sig borta) och bara njuta i största allmänhet. Det blir ett stillsamt nyårsfirande för mig, min mor och katterna, men det är skönt det med. Känner att jag är för gammal för att vara ute och röja. Those days are long gone. 

Önskar er alla ett fridefullt avslut på 2011 och ett riktigt gott 2012!

God Jul!

God Jul önskar vi från ett snöfritt Sverige! Resan gick över förväntan bra, om än lång, och Luft-Hansa var lika bra som vanligt och säkerhetspersonalen på Roms flygplats var jättetrevliga och kelade med en drogad kisse.

Å Nisse, ja han var super-cool som vanligt (om än lite drogad). Dock lycklig att få komma ur sin transportväska efter 10 timmar i den. 

Precis idag för exakt ett år sedan

Precis idag, för ett drygt år sedan så stod jag med Nisse på Barajas flygplats och skulle åka hem för att fira jul, samt lämna Nisse hos min mamma medan jag flyttade till Italien. I skrivande stund, runt 8 snåret på morgonen, så skulle planet ha lyft. Men det var snökaos i hela Europa. Heathrow stängde och alla deras flyg skickades till Frankfurt, som stängde. Så det blev till att bli ombokad till Munchen strax efter lunch.  Och sedan vänta med  Nisse på Munchens flygplats för att äntligen landa i Sverige strax innan midnatt. Då hade vi varit uppe sedan 4 på morgonen.

Bagaget kom fram fem dagar senare. Jag hade två timmars bilkörning framför mig, men kände att snön som föll hade en viss sövande inverkan på mig så jag ringde brorsan och fick bo hos dem. När vi kom fram visade det sig att brorsan gett bort kattsanden som jag ställt hos dem, så det blev till att riva tidningar och se till att Nisse kissade en gång, innan vi återigen satte oss i bilen för att köra runt till nattöppna bensinstationer som sålde kattsand. Brorsan var schysst och följde med mig.  Kan berätta att om ni någon gång är i akut behov av kattsand så åk till  bensinstationen vid Gårda/Ullevi.

I år hoppas jag innerligt på en mindre spännande resa. Men först ska det jobbas och under natten har någon lagt ett fint snötäcke över landskapet. Kan bli halt... Undrar just hur det ska bli att åka till jobbet...

Tredje advent

Idag ska jag ta fram det som ska med till Sverige när jag åker inför julen. Jag har en oförklarlig känsla av att jag skulle se det som en bonus om jag verkligen kommer till Sverige inför julen. Det är en konstig känsla. Efter alla år (halva mitt liv) utomlands så har jag aldrig känt så här. Det är som att jag inte tror på att jag verkligen kommer att fira jul i Sverige i år, för att det är någon himla grej som stoppar precis innan mål-linjen.

Det är året känns det som att jag inte tar någonting för givet förrän det verkligen hänt. Kanske är det för att Italien är så oförutsägbart. Eller byråkratin i alla fall? Eller så är det en kombo av det och att jag är trött efter flytt, nytt land, nya kollegor och allt annat som faktiskt hänt detta året som jag liksom inte ens reflekterat över utan bara sett till att möta alla deadlines, göra alla måsten vad gäller myndigheter och annat; att se till att ha alla papper och information i rätt tid och ibland i förtid. Å trots det få göra om och om igen för att informationen man fått (fastän man dubbelkollat)  - å nu inte bara kattens ID chip, utan annat också - lik förjordat inte stämt.

Jag vet inte. Men samtidigt som jag har denna känslan så jobbar jag ju för att det SKA bli jul i Sverige vad gäller förberedelser etc. Men mer än så orkar jag inte. Kompisar vill ses i julhelgen och vissa vill diskutera nästa års semester och jag bara känner att... Jag vet inte, låt mig få hämta ut hyrbilen på flygplatsen först och kanske t om få svälja första tuggan av risgrynsgröten. Samtidigt när jag känner så, så känner jag mig så himla taskig - men jag måste bara få landa först i ordets alla bemärkelser. Var jag landar är skrivet i stjärnorna just nu.

Fest eller?

Apropå det där om att inte prata med varandra. I somras var jag och min mamma på väg in i ett lågprisvaruhus i Halland (dock inte det kända från TV), på vägen ut mötte jag ett par med en kundvagn som var full med godis och varor ramlade t om av vagnen.

Jag kunde inte låta bli att fråga "Ska ni ha fest eller?", fick bara ett mumlande svar tillbaka medan paret skyndade iväg.

Göteborgshumor går inte alltid hem...

Sommaren är kort

... och det mesta regnar bort... Fast efter 17 år i NL så spelar ju inte vädret så stor roll, om man nu inte (som jag) ska ha en tioåring på besök i 20 dagar och hade planerat aktiviteter som krävde bra väder (go kart, roddel etc). Det fick bli en himla massa LEGO istället... Men det är en annan historia som jag inte ska fördjupa mig i.

Bloggtorkan har varit total pga semester och sedan massor att göra på jobbet samt hemma efter semestern.
Jag tänkte låta bilderna tala lite för sig själva (kan bli lite sammelsurium, men jag hoppas att ni håller tillgodo). Resan upp till Sverige var Rome-söder om Innsbruck (hotel) och sedan färjan till Rosstock för ankomst dagen efter kl 6 på morgonen. Vägen ner gick via Frankfurt och ett par dagar hos ett par söta kompisar som nyss fått barn och sedan via Schweiz. Vis av erfarenheten kör jag nog hellre via Österrike även om det är två timmar längre resa. Det var otroligt många tunnlar i Schweiz (även om Schweiz var otroligt vackert).

Nisse satt inlåst i sin Schweiz tillverkade transportbur (den som han rymt ifrån för två år sedan), men han var väldigt vokal när han uttryckte sitt misstycke. Stundtals försökte han samtidigt sticka huvudet mellan gallret vilket gjorde att hans protester fick väldigt konstigt ljud. När detta inte gick så bajsade han tre gånger på 45 minuter och det var inte dåååligt vad det luktade! Det slutade med att jag stannade till på en rastplats, öppnade dörren till buren och då var han nöjd. Han låg i buren hela hela första delen på resan och stundtals under andra delen av resan. Min kompis konstaterade att han förmodligen har klaustrofobi, jag har faktiskt tänkt samma tanke flera gånger. Något förändrades hos honom den sommaren han försvann i flera dagar. Undrar om han satt inlåst någonstans?

Okay, here goes (här gås det) gals and boys:

Nektarinerna på balkongen hade mognat och blivit så här fina efter semestern!

Hotellrummet i Österrike. Det var ett himla dån av en air conditioning anläggning, men annars var hotellet helt okay för priset.

Det syns inte så bra, men denna skylt fanns på ett service ställe 10 mil från Rosstock. Speciell parkering (speciellt nattetid) för kvinnor. Dvs de p-platser som låg närmast den bemannade kiosken. Smart!

Nisses pryttlar på det österrikiska hotellet. Notera retro kaklet. Hans låda är ihopfällbar.

I väntan på att få köra ombord färjan i Rosstock (vi åkte TT-line som tillåter husdjur ombord), här hoppade han ner när lastbilen som stod bredvid startade sina motorer.

Autobahn - denna utmärkta motorväg som har så dåligt rykte. Men jag måste säga att köra Innsbruck-Munich-Rosstock var toppen. Lite trafik, rent och fint vid service anläggningar och bensinmackar! Inte alls som den slitna västra delen mellan Frankfurt och Puttgarden.

Kompisen körde från Innsbruck och upp. Med tio milen kvar till Rosstock så tog jag över ratten. Å Nisse fick byta knä.

Nisse låg i min famn och sov för det mesta på resan upp. Min handled fungerade som en kudde.

Nisse gör sig hemmastadd i hytten på TT-line färjan. Han höll mig vaken större delen av natten, tills jag kom på att jag skulle stänga in honom i sin transportväska. Först då blev han lugn. Normalt sett så ligger han ju vid mina fötter, men nu hade jag överslafen så det gick ju inte.

Några turer ner till Kivik har hunnits med. Däremot har vi inte ätit på Buhres.

Obligatorisk resa till Malmö hanns med och givetvis togs en bild av Öresundsbron.

Å här är air conditioning som brötade så hemskt i Österrike. Det var en stor älv som låg precis utanför hotellrummet.

På hemresan i Tyskland upplevde jag en liten kulturchock. Vi var på en fest där varenda maträtt hade en liten skylt som förklarade innehåll (förutom att alla kom i tid, man stod disciplinerat och småpratade runt buffé-bordet etc). Så mina söta vänner fixade likadant system till frukost dagen efter. :-)

Nisses favorit leksak - hårband

Borta bra men hemma bäst

Hushållsgudinnan som hjälper mig i hemmet hade, av någon anledning, satt mina krukor  högst upp, strax under taket. Jag funderar fortfarande lite på hur hon tänkte.

Om någon undrar hur min över 20 år gamla Hibiskus som höll på att stryka med under flytten till Italien, mår. Well, här är svaret.

Fyllt år har jag gjort - Appsoletut. I lördags. Å fina blommor fick jag!!! Tack!!!

Nisse lurar på någonting...  Kan det vara semester blues?

Med föräldrarnas tillstånd en liten bild på kompisarnas baby. En liten glimt av denna gudomligt goa lilla varelse! Kan inte bli annat med så gulliga föräldrar. Babyn sov
t om middag i min famn. Varje liten baby borde få ha en tjock tant i vars famn den kan få sova middag.

För två år sedan så inspirerade just kompisarna i Tyskland att köpa denna Maskros lampa. Länge låg den ouppackad. Istället för läckert placerad strax över ett bord (som hemma hos kompisarna som är fena på inredning) så hänger min (väl överdimensionerad) i min lilla hall.

Snyggt men inte pråligt sa f-n och målade svansen ärtgrön. ICA panel gardiner har hamnat i Italien.

Nisse fick ett ryck ikväll och undersökte badrumsfönstret.

Måste tillägga att sättet att resa fungerar för min katt, men jag vill inte uppmana eller uppmuntra någon att prova. När jag körde själv på resan ner så låg Nisse för det mesta i sin transportväska som var fastsatt med passagerarsätets säkerhetsbälte. Enligt tyska undersökningar (ADAC) så är det säkraste stället för en katt (se tidigare inlägg; under förutsättning att den befinner sig i en plast transportbur) golvet i baksätet (bakom passagerarstolen).

Annars har semestern varit som semestrar är mest. Full rulle med en hel del praktiska grejer (bl a punktering, snabbt avhjälpt av Magnus Snabbservice i Halmstad - fenomenalt fin hjälp fick jag), katterna har kommit överens, jag har fått fin hjälp av min familj med min stuga. Ja vädret hade kunnat varit bättre, men det är en bagatell.

Vi är tillbaka igen

Härs och tvärs igenom tråden... Tjofadderittan.... Eller Vi är tillbaka i Italien. Efter två dagar med 13 timmars bilkörning varje dag (första dagen pga dåligt väder i Tyskland) och andra dagen pga resrutten... Mer om detta senare. Upp via Österrike och hem via Schweiz.

Nisse hänger med och har sovit på mitt knä åtminstone 12 timmer per resa. Kan nästa ställa klockan efter honom. För efter 12 timmar blir han mer rastlös och ska titta ut (tack Volvo för barnlåsknappen, eftersom tung kisse som står på fel knapp kan få fönster och dörrar att öppnas).

Mer om allt till helgen. Har varit totalt bortkopplad från allt vad datorer heter, förutom två snabba koll av e-mail och lite FB). Måste lasta ur det sista ur bilen, packa upp och tvätta... Å jobba så klart. Har redan jobbat en dag och känns som om jag har lite koll på läget. Blir nog bättre imorgon!

Resfeber

Timmarna innan jag drar iväg på lite ledighet. Husvakt är funnen så förhoppningsvis överlever lägenhet och växter min frånvaro. Vi har haft lagom-väder de senaste två veckorna nu så jag hoppas att temperaturskillnaderna inte blir någon chock.

Har några väskor att bära ner till bilen och lite sista minuten plock, men annars är läget under kontroll. Nisse har  "under lugg" (om han nu haft en lugg) avnmätt studerat mina förehavanden under veckan, med visst avmätt intresse har nu fått resfeber. Eller ja, han är mer sprittig och lekfull än vanligt. Speciellt denna morgon.

Han sprätter runt och leker med allt som kommer i hans väg och svansen är borstig. Får se vad han säger om att sitta några timmar i buren och ligga i knäet i några timmar. Kanske han tar det bättre nu än för två år sedan.  Själv ser jag fram emot att köra en ny väg. Iofs det finns något tryggt med att köra samma gamla vanliga väg, men det är allt kul med en ny route.


Måste komma ihåg att stanna och köpa en vignette (ett vägskattemärke) i Österrike) på första bensinstationen. För ungefär 75 SEK så gäller den i tre dagar, finns givetvis olika giltighetsperioder.  Bokat ett hotell i Österrike, och jag hoppas att vår bokning gäller, för de ville inte ha kreditkort eller någonting för att garantera vår bokning. Ska nog ordna sig. Har bott på fler sådana ställen och det brukar funka. Annars får vi väl sova i bilen. Det går bra det med.

Ha en trevlig helg! Jag hoppas kunna återkomma senare med foton och svar till kommentarer (mitt dåliga samvete).

Hemfärd, bortfärd, miljöombyte...

Eller rent av semester? Snart tar jag katten och en kompis med mig och så styr vi kosan mot Sverige. Det känns lite lyxigt att det bara tar (ta i trä) två dagar.

Dagsetapperna vi har tänkt är Rom till Innsbruck; Innsbruck till Rostock och färja över till Sverige. Jag har ringt svenska Tullverket två gånger för att försäkra mig om jag inte glömt något vad gäller Nisses pass och vaccineringar. Både på Tullverket och Jordbruksverket så får man väldigt trevligt bemötande - så en eloge till dem.  Innerst inne vet jag att jag har allt under kontroll, men mardrömmen skulle vara att bli nekad pga något skitdetalj (ursäkta svenskan).  På vägen upp är vi två stycken som kan turas om att köra. En av oss är rökare så det lär bli små pauser.  På vägen ner är det bara jag och katten, men vi ska stanna hos vänner i Tyskland på vägen ner.

Jag tar med hundburen, den som är bäst i test och allt det där. Samma bur som Nisse rymde ur, strax utanför Köpenhamn, mitt under världens hällregn på motorvägen för dryga två år sedan. Efter att ha protesterat sig genom Skåne, över Öresundsbron och tills Köpenhamn när han bestämde sig för att slinka mellan gallren. Han kom fram mellan framsätena, tittade på mig och jamade, innan han gick och lade sig på passagerarsätet. Den gången hade han, strax innan avresan, varit ute på äventyr i dagarna tre och var avmagrad. Numera är han en stadig men stilig katt som inte lär få huvudet genom spjälorna. Han kommer att ha sin kattlåda, sin speciella veterinär- fleecefilt, samt vatten och kanske lite torrfoder i buren.  Däremot funderar jag på att ge honom en lugnande tablett på den långa resan mellan Innsbruck och Rostock. Får se hur det går.

Vad jag däremot inte finner är den extra backspegeln som jag brukade ha för att slippa vända mig bakåt under färd. Men nu när vi är två som åker så får turas om att hålla lite koll.

Sakta men säkert börjar jag komma i ordning inför avfärd. Hem- och plant-vakt är fixad. Bilen är tvättad och dammsugen. Nisse är resklar och veterinärbesiktigad.Att han är hemkär det visste jag, men jag har aldrig hört honom kurra så mycket som när vi kom hem från veterinären. Han lät som det brukar låta på bildäck när en stor passagerarfärja lägger in backen för att lägga till vid kaj. Ska väl tillägga att jag bor ganska nära veterinären så det var en snabb avstickare, iofs så fanns det två stora hundar på kliniken, varav endast en av dem visade honom ett flåsande intresse. Men att kurra så han dundrar som värsta Tysklands-färjan, jaa...

Undersökning av Nisses knän med ortoped och röntgen är bokad. Givetvis så hade försäkring
täckt det hela om han varit försäkrad innan fyra månaders ålder. Trots taskiga knän, så har han gått från att vara en allvarlig ung katt till att bli kattunge på nytt och leker mer än jag sett sedan han var kattunge.Han  t om stissar upp sig och far runt med uppburrad svans, över något osynligt jaktbyte.

Från och med 1 januari 2012 så slopar Sverige kravet på avmaskning för hund och katt inför inresa till Sverige. Jag kommer att fortsätta att avmaska Nisse inför varje avresa, om inte annat så för att skydda honom. Vidare kommer  kontrollen av Rabies antikroppar att slopas. Man kan läsa mer om detta på jordbruksverkets hemsida. Däremot så måste nu alla katter vara Chippade. Tatuering är inte längre giltig. Det finns regler för chipmärkningen också, men som sagt läs om allt detta på Jordbruksverkets hemsida.

Lovar att svara på era gulliga  kommentarer - en annan dag! ;-)

Resfeber? Näpp...

 Resfeber? Näe... Nisse vilar sin höft och ignorerar the new kid on the block. Största delen av dagen har han legat väl dold under täcket och bara lojt sträckt fram en tass när han hört att jag satt mig ner i sängen för att kolla om han fortfarande levde. Han verkar inte ha ont i högra höften, men jag ska hålla honom under bevakning i Italien.

Själv har jag gjort den vanliga packningen av väskan för att strax packa om igen. Min mamma lägger upp byxor som jag haft med mig (brukar alternera med att köpa gardiner som behöver sys) och nu fixas i sista minuten.

Ärligt talat hade jag behövt få vara ledig resten av veckan. Det finns vänner jag inte hunnit träffa och jag känner att jag hade behövt få tankat lite svensk seghet och inrutad tillvaro innan jag ska ner i den charmiga, men stundtals tröttsamma italienska röran igen. Fast, nog har jag gnytt över hur sega svenskarna är i trafiken och hur bortskämda vi verkar vara när jag lyssnat på olika radioprogram. Ta t ex detta med avstånd. Det var en tjej som bor i Skåne och hennes mor i Stockholm och hon sa på fullt allvar att avståndet var ett stort problem!

Nåja, i morgon bitti kör vi till Landvetter och fortsatt färd till Italien. På tisdag väntar jobbet. Det är ju också ett lyx-problem och inget att gnälla över, bara att gilla läget faktiskt. Snart sitter jag i min stuga igen och förundras över hur fort året har gått.