När går sista bussen?

Sedan minns han inte mer säger hans mamma. Men det var s.k. skinheads, eller jag är benägen att kalla dem som de är; fegt drägg. Det oprovocerade våldet har drabbat mina vänner.

Å jag blir så förbannad och frustrerad å allas vägnar. Mest för dem som blir utsatta för det oprovocerade våldet, men  även för de anhöriga, och sedan för att det kostar den utsatte stort lidande både fysiskt och psykiskt lidande. Att resa sig upp igen, läka såren och våga gå ut igen. Att våga vänta på att ta sista bussen  hem igen. Att äntligen få vara på den bussen igen och tryggt komma hem på morgonkvisten efter en trevlig kväll på stan.

Dräggen återfanns inte, dock återfinnes nog självkänslan så småningom. För nu, är jag glad att han överlevde samt satt han har en toppenfamilj och bra vänner som kan stötta. Men frågan VARFÖR? får vi ju aldrig svar på.

Var tog alla rebeller vägen

och var kommer alla desillusionerade medelålders ifrån? Tänkte jag ikväll.

Pratade med mamman till min äldste gudson lite hastigt ikväll. Hon uppdaterade mig om det senaste vad gällde familjen. Killen är myndig och går ut gymnasiet med toppenbetyg i alla ämnen. Så hela världen ligger framför hans fötter och möjligheterna tippar nästan över honom. Men som de flesta tonåringar så är inte sånt viktigt utan han är en idealist och skulle helst vilja att hans föräldrar betalade en tågbiljett så han kunde vara med på en protest-aktion i en annan svensk stad. Varpå jag trött svarar att "Är det inte bättre att han skaffar ett jobb och betalar av sina skulder till sina föräldrar?" Då skrattar hans mamma lite lätt och jag muttrar "blev visst lite jag har närt en kommunist vid min barm"-stuk på det där". Å så känner jag att jag är en trött fd idealist som var med och protesterade mot det mesta.

Jag protesterar visserligen fortfarande och skriver på namnlistor etc, men glöden har liksom falnat... Vad var det som hände?

18 år och 8 månader sedan (drygt)

... så satt jag på en gräsmatta ute i solskenet och fick höra att min allra närmaste kompis var gravid. Det var strax innan jag flyttade ifrån Sverige. Alldeles nyss så kunde jag önska min förste Gudson ett stort grattis på hans 18 års dag via MSN Messenger.

Faderruttan vad tiden går fort!