Oj, jag har lyckats komma in på internet en stund. Telias mobila bredband i all ära, men jag bor nog i den enda delen med taskig täckning i hela Sverige. Är åter i stugan efter ett snabb besök hemma hos min mamma. Laptop:en belägras stundom av min brorson som är på besök och spelar dataspel som vi fyndat. Vi hinner med en del annat också. Imorgon ska vi till
Tosselilla, häromdagen var vi och badade i den lokala poolen
(vem som var badkruka och inte badade fastän det var tjugosex grader i poolen, behöver vi inte diskutera här) medan vissa andra badade i fyra timmar, igår hann vi med ett snabbt besök i Ystad och käkade lunch på snabbmatsrestaurang, till min brorsons glädje (fast jag ska väl tillägga, om hans mamma läser här; att jag la in mitt veto vad gällde menyn). Idag har varit en fixar-dag. Jag har satt upp några lampor, gjort några ärenden, spelat Fortunaspel (Brio) samt Badminton med brorsonen, samt fixat lite smått och muttrat över att jag inte får igång min gräsklippare. Har även ringt en skadedjursutrotningsfirma eftersom en större geting (bålgeting?) bestämt sig för att flytta in under takåsen. De kommer att bli vräkta inom några dagar; getingarna alltså.
Semestern rullar på i full fart, jag har några SMS som jag inte svarat på och den däringa väggen har inte blivit målad ännu heller, men annars så har jag relativt flyt. Nisse njuter av sin frihet. Han är ute mest hela tiden och t om slåss med en annan katt om sitt revir. Efter en ny behandling mot fästingar så har jag inte upptäckt några fler "busar", bara några mindre rivsår.
Jag vill inte att semestern ska ta slut. Jag vill inte åka härifrån. Jag sa halvt på skoj att jag kan tänkta mig att flytta till Skåne och starta en service-firma. Den ska heta
"Snitt och vint" (Snett och vint) - eftersom det tenderar att bli så när jag ska fixa lite så där käckt som bara DIY-amatörer kan. Fast det är väl tveksamt om man kan få några kunder med ett sådant firma-namn?
Just detta med att åka hem (eller
hiiiim, som det är när jag ska till Skåne) pratade jag om med en kompis. De första kanske 8 åren av min utlandsvistelse så var det rutin att fara och flänga, sedan följde några år när jag kände det som att jag åldrades fem år varje gång jag skulle lämna Sverige, efter det var det några år när jag bara inte kände efter och nu är jag inne i en fas där jag jag iofs har rutin, men känner att jag är trött på att ständigt lämna familj och vänner bakom mig. Fast nu är det mer som om det nyps av en liten bit av hjärtat varje gång. Värst är det på sommaren. Äsch jag vet inte... Det är ju bara att gilla läget liksom, dessutom har många utlandsbloggare skrivit så mycket om just den känslan av att det egentligen inte finns mer att säga om det.
(Get off the crucifix, someone else needs the wood! Citat från Priscilla Queen of the Desert)
För att avsluta lite mer positivt så är 9-åringen full av energi och babblar hela tiden. Medan hans föräldrar har slutat lyssna på den ständiga verbala floden så tenderar jag att lyssna på allt han säger när jag är inom hör-håll.
Ibland klämmer han ur sig saker som:
- Kan du ge mig lite mer makaroner, jag måste få bort smaken av gurkan? Bäst jag tillägger att gurkan var lokalt odlad och underbart god.