Språkliga frustrationer

Inne i en period där jag saknar Spanien. Språket och människorna. Där det var så självklart att kunna göra sig förstådd och begripa allt.  Jag talar flera språk och begriper några till. Italienska där inkluderat. Men jag hade glömt hur mycket energi det tar att göra sig helt förstådd och hur många mindre finkänsliga kommentarer man kan få. Men från kollegor och vänner får jag uppmuntran. Men ibland när jag är trött och nästan språkligt utsliten (är ganska enveten) så får jag en liten dipp.

Så när jag finner någon som pratar spanska eller t om är spansk, så njuter jag av att bara kunna babbla på (stackars människor)...

Genom väggarna kan jag höra grannarna väldigt tydligt. Jag svär vid att en av grannarna är Linus på linjen! Han låter precis likadant.

Visst kan jag göra mig hyfsat förstådd men det är ändå den där känslan och energin som jag lägger ner för att bli nästan förstådd som är frustrerande.

 En vacker dag kanske jag lär mig att sluta avstava på sven ska ock så!

Io no parlo italiano

... eller jo... Hemma-snickrad italienska, baserad på spanska och katalanska...  Improviserad (det är mig du vill ha med i ditt lag om ni ska leka charader).

Hur som haver, igår var jag ute med en kompis och käkade middag. Innan middagen var vi inom en bokaffär och jag fann denna boken:

Boken var inplastad och jag tänkte att kombinationen italiensk text och snygga bilder på katter var perfekt.

Jag öppnade äntligen boken ikväll och ...

Mycket text är det inte, men några talesätt och citat ska jag nog lära mig...