31 augusti, 2009
Skymning
Satt ute på min balkong en stund ikväll, medan skymningen la sig runt om mig och de små lamporna i krukorna yrvaket började att flimra. Satt alldeles stilla. Livet fortsatte runt om mig, men där satt jag på balkongen, knäpptyst och lyssnade. Lyssnade till förbipasserande trafik, förbipasserande konversationer; någon katt vars pingla pinglade glatt när den sprang förbi, ett trött baby som protest-grät ett sånt där typiskt trött "yeah, yeah" men som tystnade inom fem minuter. Studerade Nisse som förvånat studerade mig över krukan med kattgräs - vad gjorde människan ute på balkongen? Men jag satt där i skymningen och tänkte att det var ju dumt av mig att inte sitta därute lite oftare.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Passa på medans du kan! Själv bor jag på min balkong året runt! Kaffet, bokläsning, korsordslösning, ja, vad du vill blir liksom bättre där. Fast det är det är nog lite svenskt det där med att mysa till det på balkongen. Mina grannar använder den mest till att hänga tvätt eller för att prata i mobilen där.
Ja, ut mer for det var valdigt vad fint du skrev om det! Gillade verkligen att lasa om det.
Kram!
Visst är det skönt ibland med tystnaden!
Jag uppskattar den mycket mer nu sen jag flyttade hit till min ljudö.
Balkonger är bäst i världen. Jag saknar min balkong varenda dag, där bodde jag varenda dag så fort vädret tillät. Ja, i Istanbul då alltså : )
Kramar!
Tackar, tackar! Jag har helt klart underestimerat min balkong.
Skicka en kommentar