Julen är snart här... Många barn kommer att inte ha någon rolig jul i år, som så många andra jular. Dessa jular kommer att forma dem som vuxna. De blir ofta till vuxna som får ångest inför julen och vägrar firar jul. Om man inte haft en rolig jul som liten, så är det ens egens val som vuxen att säga "okay, detta är mitt liv - jag kan forma mitt liv och skapa nya traditioner".
I bloggen Under ytan läser jag följande inlägg och blir arg för att hon inte lämnar sin man som faktiskt mordhotat henne. För att hon inte inser vad det är han egentligen säger, utan slätar över och ursäktar. Men jag är inte henne och hon är inte jag, så vad kan jag göra? Jag hoppas att hon sticker fortare än kvickt, medan hon fortfarande har livet i behåll och ungarna inte tagit för mycket skada.
Jag påminns om att även i år finns det många som sitter ensamma; barn som kommer att vara livrädda; uteliggare som inte kommer att ha någon mat eller kanske t om värme i jul. Som medmänniska kanske man inte kan hjälpa alla, men någon... Bjud in grannen som sitter ensam - även om han eller hon kanske tackar nej så visad omtanke något som säkert blir uppskattat. Får du ett nej; gå tillbaka med en tallrik med lite god mat och kanske en julmust därtill. Anmäl dåliga hemförhållanden till polisen osv. Kort sagt våga vara en MEDMÄNNISKA.
2 kommentarer:
Visst är det hemskt att så många far illa i hemmet. Både vuxna och barn. Att finnas som just medmänniska är viktigt. Ofta märks det än tydligare under just helger och semestrar. Ibland är det dock svårare än man kan tro att vara den där medmänniskan. Så lätt att känna sig om om man tränger sig på. Kommer för nära. Lägger sig i. Privatlivet är heligt och kanske är vi svenskar extra käslga för s k "snokande näsor" viklet gör att vi själva inte vill framstå som en sådan. Tyvärr blir ofta resultatet att folk omkring en kan fara illa utan att man lägger sig i. Jag hoppas dock att de flesta som upplever att någon i deras närhet mår dåligt kan och vill och orkar ställa upp. Tack för ett fint inlägg!
Kram!!!
Läste ett bra inlägg om just det på Singelbloggen i SvD. Eller, inte just misshandel, men det där om att julen faktiskt är barnkalas och inte vuxenkalas, men det glömmer vi ofta bort och så får barnen lida.
Jag har svårt att sätta mig in i att kunna stanna hos någon som misshandlar en, men jag antar att självförtroendet bryts ner sakta men säkert så att den starkaste till slut står som ett obeslutsamt och nertryckt rö i vinden.
Skicka en kommentar