Nisse 3 år idag

Maj 2008:  Väl hemkommen första kvällen så tittade på varandra. Nisse som försiktigt klivit ut på MJUKT underlag (madrassen) och försiktigt smugit och kollat på var sida av buren, innan han försiktigt satte sig ned och tittade på mig. Eller Nisse, han hette Vicente på den tiden efter chefen där jag jobbade. Fast egentligen skulle han ha hetat Xurxo (Jorge på Gallisiska)Strax efter jag tog bilden med mobilen så upptäckte jag två små fästingar som gick förbi på lakanet. De blev inte långlivade.

Sedan fick jag snabbt installera Nisse HQ, bredvid sängen. I början skulle han ju äta varannan timme eller så ofta han hade lust. Av någon konstig anledning hade jag en kasse med kattleksaker som jag skulle givit  bort i present, som plötsligt kom väl till pass. Fleecefilten har Nisse än idag, den har åkt Madrid - Göteborg mååånga gånger. Första morgnarna runt 3 tiden vaknade han och jamade på mig. Jag "jamade" tillbaka och då sov han vidare. Det tog inte lång tid förrän han upptäckte att han kunde klättra upp till mig i sängen, så det gjorde han i gryningen.

Här har han somnat mitt i leken, det gick på en sekund. Av/på-knapp, liksom

Första veckorna tillbringades kvällarna så här, alltid sovande under min kofta eller en tjock bomullshandduk

Jag fick snabbt konkurrens om laptop:en, speciellt värmefläkten på vänster sida. Nisse laid down the law...

Den här leksaken lekte han flitigt med och slet ut den, så när jag upptäckte den i Malaga, köpte jag flera stycken; i tron att han skulle fortsätta att banka kattmyntan ur dem. Tji fick jag, men de blev bra presenter till andra katter.

Här har han bott hos mig i ungefär två-tre veckor. Jag var ju relativt nyinflyttad när jag blev Nisse-ägd, så gästsängen vari inte ihopsatt. Minns att han klättrade upp för en ihoprullad matta och ramlade mitt i, men han skrek så jag räddade honom. Å mattan rullade jag ut för att undvika vidare olyckor.

När det några veckor senare stod klart att paret som egentligen skulle ha Nisse, skaffat andra katter utan att säga till, så gick den ambitiösa nyblivna kattägaren och köpte ett JÄTTE klätterträd till den lille, lille katten. Jag fick lyfta upp honom i den 165 cm höga mackapären och här kollar han utsikten för första gången. Den sommaren var det 40 grader varmt i Madrid (inte alls ovanligt) men innan jag fick nätat in balkongen så höll vi på att försmäkta.

Jag var bus-trist kompis när Nisse var liten, hade ständigt dåligt samvete för att han var ensam. Senare insåg jag att små katter sover väldigt mycket, när som helst och hur som helst.

Bror och brorson kom ner och hjälpte mig att näta in balkongen, Nisse inspekterade efteråt.

Sommaren 2008 var sommaren då jag och Nisse var kattvakter. Nisse var så himla snäll mot syskonparet. Lät dem äta hans mat, gå på hans låda, lägga sig på hans favoritplatser, att jag var tvungen att visa upp en bild där han faktiskt visade att nu räcker det. Frasse och Nisse lekte, medan Lola låg högst upp och bara softade.

Sedan återgick livet till det normala efter att vi varit i Malaga samt varit kattvakter...

Efter en  fruktansvärd  höst så blev det äntligen jul.  När byggarbetarna äntligen bytt ut hela taket på huset så tvättade min  mamma  fönstren (i December) till Nisses stora lycka. Tidigare var de så skitiga att solen inte trängde igenom.

Just det, den julen var vi åter kattvakter, totalt två människor och fyra katter i en lägenhet. Det blev väl bra mot slutet.Tom Nisse visade efter två veckor att han tyckte det var nog med att vara invaderad. Sammy som ligger under är kattan som han några veckor senare gjorde med ungar...    

Å han växte och växte...

Nisses första bekantskap med julgran (konstgjord men ändå). Värre än så blev det inte...

Som sagt, jag blir sentimental när någon fyller år, aldrig när jag själv fyller år, men när någon fyller år som är yngre än mig själv och jag kan relatera till, då blir jag den pinsamma runda fastern i lite för tight röd klänning,  som ställer sig upp, klingar med skeden mot kaffekoppen, harklar sig och pockar på uppmärksamheten och ska hålla tal.  När jag blir pensionär ska jag matcha mina lite för tighta klänningar med schyssta överdådiga hattar också. Det värsta som kan hända är väl att jag aldrig blir inbjuden på kalas. Får la skaffa megafon då!