Resfeber? Näpp...

 Resfeber? Näe... Nisse vilar sin höft och ignorerar the new kid on the block. Största delen av dagen har han legat väl dold under täcket och bara lojt sträckt fram en tass när han hört att jag satt mig ner i sängen för att kolla om han fortfarande levde. Han verkar inte ha ont i högra höften, men jag ska hålla honom under bevakning i Italien.

Själv har jag gjort den vanliga packningen av väskan för att strax packa om igen. Min mamma lägger upp byxor som jag haft med mig (brukar alternera med att köpa gardiner som behöver sys) och nu fixas i sista minuten.

Ärligt talat hade jag behövt få vara ledig resten av veckan. Det finns vänner jag inte hunnit träffa och jag känner att jag hade behövt få tankat lite svensk seghet och inrutad tillvaro innan jag ska ner i den charmiga, men stundtals tröttsamma italienska röran igen. Fast, nog har jag gnytt över hur sega svenskarna är i trafiken och hur bortskämda vi verkar vara när jag lyssnat på olika radioprogram. Ta t ex detta med avstånd. Det var en tjej som bor i Skåne och hennes mor i Stockholm och hon sa på fullt allvar att avståndet var ett stort problem!

Nåja, i morgon bitti kör vi till Landvetter och fortsatt färd till Italien. På tisdag väntar jobbet. Det är ju också ett lyx-problem och inget att gnälla över, bara att gilla läget faktiskt. Snart sitter jag i min stuga igen och förundras över hur fort året har gått.