Besök i Vatikanstaten

En av världens mest välbesökta katedraler?

Högt där uppe var vi.

utsikt från allra högst up av St. Peters kyrkan.

Ganska likt, dubbelhaka, chubbiga kinder, faktiskt bara vingarna som saknas (på mig)...

Var det ett ställe jag sagt till mina besökare att jag absolut inte hade intresse av att besöka så var det Vatikanstaten. Å vilket ställe var det som jag besökte med dem? Det tog oss tre timmar i bilköer att komma fram, tur att man har air-co och kompisarna hade världens tålamod. Å varför vill jag inte till Vatikanstaten? Tja, för att jag har min egen livsfilosofi och den stämmer inte överens med den katolska läran vad gäller mycket av livets vardagligheter.

Vi glömde titta på Sixtinska kapellet (hur kunde vi?), kunde jag konstatera efteråt. Men vi kom upp i kupolen av St. Peters katedralen, och några av oss klättrade t om även högst upp. En klättring på 320 trappsteg (totalt 520 trappsteg för de hurtiga), annars kan man få betala sju euro och gå 320 trappsteg för en utmärkt utsikt. Konstaterar att 320 trappsteg upp för oändligt vindlande, smala (max 60 cm breda, och stundtals lutande kupolvägar)  räckte fint. De första 200 stegen drog jag på i ett bra tempo, tills bristen på svalka (det var 35 grader C eller mer den dagen) och luftintag fick mig att dra ner ganska saftigt på tempot. På vägen ner igen, ursäktade jag mitt lugna tempo, pga trasiga knän, till damen bakom, som lyckligt utbrast: "håll detta tempot, det är perfekt".  :-).

Ska du till Vatikanstaten, så åk dit bustidigt på morgonen, så slipper du köer. Kom ihåg att alla måste ha klädnad som täcker knäna samt axlar. Män får givetvis inte bära hatt eller dylik huvudbonad inomhus. Klättra gärna upp i kupolen (eller ta hissen till halva delen). Men jag förstår VERKLIGEN varningen att äldre eller människor med dåligt hjärta, eller höjdrädsla, klaustrofobi eller dyl INTE ska ge sig att klättra i trappor uberhaupt. Det ÄR smalt, långt och nästan ingen luftcirkulation i gångarna upp från kupolen och högst upp på taket.

Vidare träffade vi ett gäng glada norrmän, som vi hjälpte få gruppfoton från besöket på Vatikanen. För att få dem att le stort så hävdade jag att  ä snakker ikke norsk, ä snakker tröndersk...

Helt annat - har införskaffat mig en liten notebook (vilken jag bloggar ifrån just nu), en minidator, som har ett liten skärm och litet tangentbord, dessutom är det mesta på datorn på italienska så stundtals blir det vääääldigt spännande.