13 november, 2011

Fars Dag




Det är Fars Dag idag, åtminstone i Sverige. Min pappa lever inte längre och hans själ har farit vidare på nya äventyr. Trots att det är många år sedan han gick vidare så händer det att jag kan tänka att ´oh, detta hade pappa gillat´. Händelser i livet som första barnbarnet, eller när favorit kusinen fick barn, eller som när jag köpte en liten stuga.

Jag behöver ingen speciell dag för att tänka på mina nära och kära som inte längre är med mig "in the flesh¨ så att säga. Men jag vill ändå dela med mig av en låt som jag kom att tänka på idag. Sångaren heter Stefan Bos och låten heter Papa och handlar om en son som inser att han blir mer och mer lik sin far (själv blir jag mer och mer lik min mor).

Att lyssna på musik i bilen till och från jobbet hjälpte mig att förbättra min hemmagjorda nederländska på den tiden jag bodde i Nederländerna. Ett tag bodde jag i Amsterdam och det var härligt! Där svarade folk på nederländska när jag pratade nederländska. På andra platser kunde det hända att folk svarade på engelska eller t om tyska eftersom jag har en tydlig brytning när jag praktiserar min dåliga nederländska.

Igår gjorde jag slag i saken av min längtan efter tulpaner och köpte orange-bruna tulpaner. De står nu i min Iitala vas som är som "gjord" för att ha just tulpaner.

I natt har folket i Rom firat att de är av med Berlusconi. Fast jag tar det hela med en nypa salt. Men glädjen är eller var euforisk i natt. Lite som när häxan äntligen dog i Trollkarlen från Oz. Men som sagt en nypa salt...

5 kommentarer:

ExPIAtriate sa...

Vad trevligt att du tittade in pa min blogg! Har lagt till dig i min laslista!
Haller med att farsdag egentligen inte ska behovas men jag har anda skickat blommor till min pappa hemma i Sverige!
Hur hamnade du i Italien, Nderlanderna och Spanien? Intressant att lasa om hur det ar att bo/leva i andra lander!
Halsningar
Pia

Saltistjejen sa...

Jag ka också tänka på mi pappa och ibland komma på mig själv med att tänka att han skulle gillat något. Men det händer mer sällan nu än förr eftersom det var så länge sedan han dog nu så mitt vardagsliv är väldigt "naturligt" utan honom. Men som sagt, ibland händer det ändå trots allt.
Saknar honom kommer jag nog göra hela livet även om det är en helt annan sorts saknad än i början då man försökte "skapa sig ett liv utan att ha honom med".
Stor Kram!!

Krokofanten sa...

För mig är ju allt detta väldigt "färskt". Jag talar fortfarande om min far i presens.
Det känns fortfarande fruktansvärt jobbigt med alla dessa "helgdagar", Påsk, Farsdag, julen som kommer osv. även om inte jag träffade min far så ofta som jag skulle ha velat.
Men visst vet jag att han har det bättre nu och jag tänker ofta på att han skulle ha gillat den eller den saken...

Stor kram till dig

KARLAVAGNEN sa...

Pia: Välkommen! En chans att jobba utomlands. Å sedan är det jobbet som har fört mig runt i Europa.

Saltis: Precis så är det ju. Spot on! Kram!

KARLAVAGNEN sa...

Hej Krokofanten! Våra kommentarer måste ha möts i cyberrymden för jag såg din kommentar alldeles nu. Jo det stämmer att det tar många, många år innan man slutar att prata om en bortgången nära i presens. Å än idag kan jag som sagt känna att "detta hade pappa tyckt varit roligt".

Stor kram!