Ibland får jag en fråga om hur någon familjemedlem mår. Ofta är det från människor som bor i samma land som familjemedlemmen, på kanske avstånd någonstans mellan 5 minuters gångväg till två timmars bilkörning.
Den frågan brukar jag ignorera för det är väl i alla fall mer naturligt att folk som bor i samma land hör av sig till varandra än att jag som bor utomlands ska svara på hur de mår eller har för sig den senaste tiden, eller klarat av senaste ovädret t ex..
Jag vet inte, men jag tycker det är knäppt att jag får frågan. Varför ringer de inte upp personen i fråga om de nu verkligen är intresserade? Eller skriver ett brev eller vykort? Om de inte ids att göra det, så varför frågar de mig?
Detta var dagens fråga, annars får jag önskar alla en trevlig helg.
3 kommentarer:
Jaa, du, det kan man undra. Jag tror att det är ungefär samma fenomen som när vi pratar om vädret eller frågar "-Hur é de'?". Att se men inte höra - ett möte utan lina.
Därför får man glädjas just åt de möten där innehållet känns så bra. Det behöver egentligen inte vara "givande" utan bara upp'livande, dvs good-feeling*ler*.
Ge förslaget att dom skickar en hälsning för dom har säkert inte tänkt så långt själva. Går i sina egna spår. Då får du en "skicka vidare" effekt och den trista frågan kan bli till något glatt, tom kanse för fler än en. Kram från ett blåsigt och regnigt Sverige.
Och förresten, hur var det nu med faster Hulda? *skratt* ;-))
...och förresten - Tackar och önskar även dig & Nisse en trevlig helg!
Jag har också undrat över liknande frågor och beteende. Förmodar att det är ett försök att visa sig vänlig och intresserad - i synnerhet om man inte har så mycket annat att säga.
En gång sa' jag faktiskt till personen att hon som bodde så nära Anna, kunde titta in till henne för jag visste att Anna skulle bli glad över ett besök. Fast jag vet inte om hon gjorde det...
Margaretha
Skicka en kommentar