Bara en dag till...

Bara ytterligare en dag till, sa jag igår när jag höll på att fixa med resväskan hemma hos min mamma. Bara ytterligare en dag till att vara i Sverige. Fast då blir ju imorgon idag, dvs dagen innan avresa, resonerade jag och min mamma tittade lite fundersamt på mig. Så det var ju bäst att bita huvudet av skam eller åtminstone i det sura äpplet. Eller nåt...

Så här är vi. Hemma igen. Efter ytterligare en bra resa, med superbt trevlig personal på både SAS, Hertz, och Luft-Hansa. Den där frågan om var hemma är tänker jag inte ens gå in på för det är där jag är just nu. Men jag känner att hemma gärna fick ligga en flygresan (och inte två) eller kanske 12 timmars bilkörning från Sverige. Orsakerna är många; kanske jag börjar bli gammal och bekväm? Men mest är det nog så att jag känner att jag inte riktigt räcker till när jag väl är hemma och att familjemedlemmar blir äldre på gott och ont och att jag missar mycket av tiden ihop med dem. Men jag har ju gjort mitt val att flytta utomlands, så jag får acceptera (eller förändra).  En amerikansk kompis till mig har gjort radikala förändringar i sitt liv och jag fick tipset att fylla i följande mening: Om jag inte var rädd för.... så skulle jag... Det skulle hjälpa en att se klarare på vad man vill och vad det är som stoppar en. Jag vet vad jag vill och vad som ska till och eller stoppar mig.

En sak är säker. Jag ska aldrig mer flyga med min super-stora, super-lätta Samsonite resväska igen. Utan köpa en mellan storlek. För på resan upp var den plötsligt 27 kg och på hemvägen 28 kg - UTAN, och jag bedyrar, UTAN att jag pregat ner massor med grejer med flit. Det var mest plock. Å då kan jag bara tacka min lyckliga stjärna att viktgränsen för incheckat bagage på reguljärflyg i Europa är 23 kg numera, istället för 20 kg (fast ska du ut och resa så rekommenderar jag att du dubbelkollar med just ditt flygbolag).

Nisse har i vanlig ordning varit en stjärna. Jag fick ju recept på Killitam av vår  italienska veterinär som jag inte vågat använda utan använde de tabletter jag fått av vår spanske veterinär. Det är något i namnet som gör mig suspekt av det italienska preparatet och jag måste google:a lite om vad det egentligen är och vad det innehåller. Misstänksam? Jag?!  Fast ärligt talat var det väääldigt nära att Nisse fick vara kvar i Sverige för så fort jag bar ut resväskan till bilen så kutade han under soffan och bara vägrade komma fram. Det gick på ett kick, från att ha varit framme och tiggt mat så var det som att han insåg vad som höll på att hända.

För övrigt gick det utmärkt att ta med kattsand i en liten påse i handbagaget och det har räddat vår resa. Det enda som jag lägger till "lessons learnt" är att redan innan resa lägga plastpåsen (utan sand) i den ihopfällbara lådan. Det spar tid och pill. Nej mina vänner nu börjar det likna skitsnack så jag slutar här.

Önskar er alla ett riktigt bra 2012!!!